Det är Wimbledon i tennis om några veckor. Världens enligt många största tennisturnering. Det är nog den som har mest ögon mot sig i alla fall. Tänk er ett läge där det står 5-5 i gem och 40-lika i avgörande set i finalen mellan Federer och Nadal. Federer servar. Det finns en baslinje i tennis. Kortsideslinje, liksom. Den måste man stå bakom när man servar. Om någon liten del av ens sko nuddar linjen så döms serven som ogiltig och det blir antingen andraserve eller dubbelfel beroende på vilken serve det är som slås. Tänk er det läget i matchen, och att Federer ställer sig en halvmeter innanför baslinjen när han servar. Ni som tittar på tennis emellanåt, vad tror ni, skulle serven godkännas? Eller skulle det dömas fotfel? Det hade varit rätt kul att se faktiskt. Domaren hade nog undrat lite hur Federer mådde och erbjudit honom att ta en skadepaus för att undersöka hur det egentligen står till med honom. Kort sagt, det jag beskriver är i tennisvärlden ungefär som att beskriva att en utomjording skulle möta Federer i Wimbledonfinalen. Det är liksom så osannolikt att någon skulle försöka fuska på det här sättet att det är totalt orealistiskt. Ingen är så klart så dum att man med all önskvärd tydlighet bryter mot en av sportens regler. Det är ju ingen idé, för då dömer ju domaren helt enkelt bort det man gör.

Och vad i hela världen vill jag ha sagt med det här?

Inom tennisen är det här totalt orealistiskt. Inom fotbollen är det inga konstigheter. 

Jag har precis sett matchen mellan Portugal och Iran, en match som nu är en knapp timme gammal, men de enda folk pratar om är domslut. 

Varför?

Jo, för att fotbollen hamnat i ett läge där regelboken inte är absolut. Man har på något otroligt knepigt sätt hamnat i ett läge där vissa regler, mer eller mindre viktiga, följs till punkt och pricka med millimeterprecision, medan det skits fullständigt i vissa andra.

Det här är inte direkt någon nyhet. Fotboll är ett bedömningens spel. Det är hela tiden avvägningar, blev någon fälld eller ramlade han? Var det offside eller inte när bollen slogs? Exakt hur mycket övertid ska det vara? Reglerna är ganska flytande snarare än exakta. Det är upp till domaren att tolka reglerna, och det har på något sätt accepterats, och funkat, men när vi nu tagit in tekniken i finrummet, då blir det tydligt hur knasigt det här är.

Såg ni straffräddningen av Irans målvakt? Det gjorde ni ju så klart. 

Såg ni någon portugis som protesterade mot den? 

Jag gjorde det inte. Och det är det som på något vis blir så komiskt.

När Ronaldo påbörjade sin ansats stor Irans målvakt omkring en meter från mållinjen inne i sitt eget mål. När Ronaldo närmade sig bollen tog målvakten sats rakt framåt och när han räddade straffen hade han tagit sats med fötterna kanske en meter framför mållinjen. Jag ska inte ge mig på några slags fysiska uträkningar här, men säg såhär, man skär av ganska mycket mer av målet om man är en meter framför mållinjen än om man gör sitt frånskjut med fötterna från mållinjen, som man enligt reglerna ska göra. Kort sagt, Irans målvakt skaffade sig genom ett regelbrott en enormt mycket större chans att rädda straffen. Han lyckades, och det är så självklart att det bryts mot denna regel att portugiserna inte ens bemödade sig att protestera. Domaren på planen gjorde ingenting. Domarna i videorummet satt och tittade på sina skärmar och tänkte...ja, de tänkte väl något i stil med att det där...var väl inget att göra något åt. 

 

Detaljer att inte lägga någon energi på? Det görs ju misstag hela tiden?

Visst. Men kom ihåg den här jämförelsen i början. Man hade bara skrattat om någon bröt mot reglerna på ett likvärdigt tydligt sätt inom tennisen. I fotboll är det helt självklart, även nu när videodomare sitter och övervakar allt som händer på planen.

Jag tycker VAR är en jäkla succé. Extremt spännande och det där jag oroade mig för inför VM, att man inte skulle veta om det är mål eller inte när ett mål görs, det har inte stört överhuvudtaget. Det är bara helt rimligt och väldigt tillfredsställande att bara de mål som faktiskt är mål godkänns.

Men så finns det ju en liten baksida också.

Baksidan är att videodomarna helt enkelt är alldeles för värdelösa. Alldeles för fega, alldeles för insnöade på att titta på vissa saker medan andra saker är helt ointressanta och som Jonas Eriksson nyss sa i SVT-studion, förut kunde man ha överseende med att domaren på planen gör fel. Även jag kunde ha det. Det är svårt att se allt med bara två ögon, det går fort, och så vidare. Men när det sitter ett helt gäng utbildade människor i ett rum där man har som enda uppgift att hålla koll på vad som händer på planen, hur i hela världen kan man då blunda för regelbrott som påverkar huruvida det blir mål eller inte. Det är ett tiotal sitationer i VM såhär långt där det blivit mål, eller inte blivit mål, för att videodomarna gjort fel eller varit för fega för att meddela domaren om ett misstag. Det är givetvis på tok för dåligt. Det kommer bli bättre, men det blir väldigt fel, väldigt orättvist, och lite komiskt. Jag väntar fortfarande på att Sverige ska få slå sin straff mot Tyskland och Iran undrar nog när de ska få spela den där sista kvarten, inklusive de två tilläggsminuterna som plandomaren tog bort där på slutet, av någon anledning, med 11 man mot 10 efter att Ronaldo fått lämna planen på grund av en tydlig armbåge i ansiktet på en motståndare. Där ska det sägas att videodomarna kom fram till att det borde varit utvisning, men att plandomaren körde över det beslutet och valde ett gult kort istället. Helt otroligt.

Nåväl, mycket snack om det där och jag förstår att det kanske är roligare att läsa alla rosa, fluffiga texter om allmäna solskenshistorier, ni vet de där som ni kan läsa precis överallt annars. Tyvärr bidrar jag lite mindre sällan med dessa än de flesta andra. Jag tycker det är väldigt intressant att påpeka sånt som är fel, och det är mycket med det här som är just väldigt fel. Nu när man tagit in tekniken tycker jag att man helt enkelt borde börja följa alla regler, inte bara vissa som nu är fallet.