Det finns få saker i fotbollen som är lika fascinerande som en riktig ”one-season wonder” – spelaren som plötsligt når en nivå som ingen riktigt hade sett komma, dominerar under en hel säsong och sedan aldrig lyckas upprepa bedriften. Ibland handlar det om skador. Ibland om fel klubbval, en misslyckad flytt eller helt enkelt att spelaren aldrig lyckas hitta tillbaka till samma självförtroende och form.

500kr gratisspel på sport hos DBET!

Det här är bettings topp 10 över de mest kända one-season wonders i modern fotboll, med fokus på hur stark den aktuella säsongen var och hur långt spelaren föll från den nivån efteråt.

10. Michael Ricketts – Bolton Wanderers, 2001/02

Michael Ricketts fick sitt stora genombrott med Bolton Wanderers säsongen 2001/02. Han inledde säsongen i rasande tempo och hade gjort 13 mål före februari, vilket också ledde till en plats i det engelska landslaget.

Men efter den starka starten försvann målformen nästan lika snabbt som den hade kommit. Ricketts flyttade senare till Middlesbrough, men lyckades aldrig åter hitta samma nivå och fick därefter se sin karriär fortsätta nedåt i seriesystemet.

En kort period av Premier League-glans, en England-landskamp och en formtopp som aldrig riktigt återkom – ett klassiskt exempel på en one-season wonder.

9. Charlie Austin – QPR 2014/15

Charlie Austin var den stora ljuspunkten i ett QPR-lag som hade det riktigt tungt.

Anfallaren gjorde 18 Premier League-mål och blev en av säsongens stora överraskningar. Hans målproduktion var imponerande med tanke på att QPR till slut åkte ur. Austin belönades dessutom med en plats i Englands landslag.

Han fick senare nya chanser i Premier League med Southampton och West Bromwich, men skador och ojämn form gjorde att han aldrig kom i närheten av samma nivå igen.

8. Odion Ighalo – Watford 2015/16

Ighalo och Troy Deeney bildade ett av Premier Leagues mest svårstoppade anfallspar under Watfords första säsong tillbaka i högsta serien. Ighalo stod för 15 mål när Watford slutade på en imponerande 13 plats.

Han kombinerade snabbhet och löpningar bakom backlinjen med ett fint avslut, medan Deeneys fysik och targetspel kompletterade honom perfekt.

Men redan säsongen därpå försvann målformen. Ighalo lämnade England för Kina och även om han senare fick chansen i Manchester United blev det aldrig någon riktig återkomst till den nivå han visade i Watford.

7. Patrick Bamford – Leeds United 2020/21

När Leeds återvände till Premier League efter 16 år fanns det stora frågetecken kring Bamford. Han hade haft svårt att etablera sig i flera Premier League-klubbar tidigare. Sedan exploderade allt.

Bamford gjorde 17 mål när Leeds slutade nia och spelade en central roll i Marcelo Bielsas intensiva fotboll. Plötsligt var han inte bara en startspelare – han var en av ligans mest produktiva engelska anfallare.

Säsongen gav honom även en plats i Englands landslagsdiskussion.

Problemet var att skador och bristande kontinuitet senare tog över. Han gjorde bara sex ligamål sammanlagt under de två följande säsongerna.

6. Roque Santa Cruz – Blackburn Rovers 2007/08

Santa Cruz hade redan spelat för Bayern München när han kom till Blackburn, men få hade kunnat förutse vilken nivå han skulle nå.

Paraguayanen gjorde 19 Premier League-mål och slutade fyra i skytteligan – bakom Cristiano Ronaldo, Fernando Torres och Emmanuel Adebayor.

Han var dessutom mer än bara en målskytt. Santa Cruz var stark i luften, teknisk, bra felvänd och kunde länka samman spelet. Men året därpå rasade produktionen till bara fyra mål.

Trots det betalade Manchester City stora pengar för honom. Flytten blev aldrig den succé klubben hade hoppats på.

5. Danny Drinkwater – Leicester City 2015/16

Drinkwater är ett lite annorlunda exempel eftersom han inte var någon klassisk målskytt. Men hans betydelse för Leicester Citys sensationella ligatitel går inte att underskatta.

Tillsammans med N'Golo Kanté bildade han ett mittfält som fungerade perfekt. Kanté stod för den enorma arbetskapaciteten medan Drinkwater kunde styra spelet, slå längre passningar och framför allt hitta Jamie Vardy bakom motståndarnas backlinje.

Efter ligaguldet fick Drinkwater en stor flytt till Chelsea. Där gick det mesta fel.

Speltiden försvann, formen försvann och efter flera misslyckade lånesejourer var han långt ifrån den mittfältare som hade varit så viktig för Leicester.

4. Kalvin Phillips – Leeds United 2020/21

Ännu ett namn från Marcelo Bielsas Leeds. Phillips var motorn i laget och fick smeknamnet ”Yorkshire Pirlo” för sin förmåga att styra matchtempot från en djup mittfältsposition.

Han spelade en enorm roll i Leeds starka debutsäsong i Premier League och hans insatser gav honom en plats i Englands landslag. Sedan kom skadorna.

Flytten till Manchester City blev ett stort misslyckande och efteråt följde lånesejourer där Phillips aldrig lyckades hitta tillbaka till sin gamla nivå.

Det som gör honom till en så tydlig one-season wonder är kontrasten mellan dominansen i Leeds och utvecklingen efteråt.

3. Dimitri Payet – West Ham United 2015/16

Payet på topp var något alldeles extra. När fransmannen kom till West Ham sommaren 2015 var han visserligen en etablerad spelare, men ingen hade räknat med att han skulle bli en av Premier Leagues absolut största stjärnor den säsongen.

Han stod för 9 mål och 12 assist i ligan och bjöd dessutom på frisparkar, dribblingar och individuella prestationer som blev säsongens stora höjdpunkter. Payet var den typen av spelare som kunde förändra en match på egen hand.

2. Michu – Swansea City 2012/13

Det är svårt att tänka sig ett bättre exempel på en oväntad sensation. Swansea betalade bara omkring 2 miljoner pund för Michu från Rayo Vallecano. Det visade sig vara ett av de största fynden i Premier League-historien.

Spanjoren gjorde 18 ligamål under sin första säsong och hjälpte Swansea till en niondeplats. Ännu bättre: klubben vann Ligacupen och kvalificerade sig för europeiskt spel.

Michu såg plötsligt ut som en anfallare som kunde spela för vilken toppklubb som helst. Sedan kom skadorna.

Han missade stora delar av följande säsong och gjorde bara två ligamål. En misslyckad operation och ytterligare skadeproblem gjorde att karriären aldrig återhämtade sig. Från anonymt fynd till Premier League-stjärna – och sedan försvunnen från den absoluta toppen.

Efter EM 2016 återvände han till West Ham, men relationen försämrades och formen var aldrig densamma. Till slut tvingade han fram en flytt tillbaka till Marseille.

Karriären fortsatte på hög nivå, men 2015/16-versionen av Payet såg vi aldrig igen.

1. Grafite – Wolfsburg 2008/09

Vår etta blir Grafite. Det är svårt att slå säsongen som brasilianaren gjorde tillsammans med Edin Džeko i Wolfsburg. Grafite gjorde 28 mål på 25 Bundesliga-matcher och vann skytteligan när Wolfsburg sensationellt tog klubbens första ligatitel.

Totalt gjorde han 35 mål i alla tävlingar. Och det var inte bara siffrorna. Grafite var fullständigt ostoppbar under perioder.

Matchen mot Bayern München blev symbolisk för hela säsongen. Wolfsburg vann med 5–1 och Grafite avslutade sin soloprestation med ett spektakulärt klackmål. Han och Džeko kallade sig själva för ”Batman och Robin”. Skillnaden mellan de två blev dock tydlig efteråt.

Džeko fortsatte utvecklas och blev en världsanfallare. Grafite lyckades aldrig komma tillbaka till samma nivå. Redan säsongen efter sjönk hans målproduktion kraftigt och 2011 lämnade han Wolfsburg för spel i Al-Ahli.

Grafites 2008/09 förblir därför en av de mest extrema ”peak seasons” vi sett från en anfallare i europeisk toppfotboll.

Precis utanför topp 10

Här följer några som hamnar precis utanför:

Luka Jović – Eintracht Frankfurt 2018/19

17 Bundesliga-mål och ytterligare 10 i Europa League. Real Madrid betalade stora pengar för honom, men flytten blev en enorm besvikelse.

Papiss Cissé – Newcastle 2011/12

En av de mest explosiva målskyttarna Premier League skådade under våren 2012. Hans avslut och spektakulära mål gjorde honom till kultfigur i Newcastle, men nivån höll inte i sig.

Andy Johnson – Crystal Palace 2004/05

21 Premier League-mål – bara Thierry Henry gjorde fler. Johnson fick till och med chansen i Englands landslag, men nådde aldrig samma höjder igen.

Krzysztof Piątek – Genoa/AC Milan 2018/19

En riktig raketstart. Han gjorde mål på löpande band för Genoa och fortsatte ösa in mål efter flytten till Milan. Sedan försvann målformen nästan lika snabbt som den hade kommit.

Benni McCarthy – Blackburn 2006/07

18 Premier League-mål och fler än Cristiano Ronaldo den säsongen. McCarthy var en publikfavorit och en av ligans bästa avslutare – men nådde aldrig samma nivå igen.

Asamoah Gyan – Sunderland 2010/11

Gyan kom till Sunderland efter att ha imponerat stort för Ghana i VM 2010. Han gjorde 10 Premier League-mål på sin enda hela säsong i England innan han lämnade för Al Ain.

Andy Carroll – Newcastle 2010/11

Carrolls genombrott var egentligen en halv säsong, men den var tillräckligt stark för att Liverpool skulle betala omkring 35 miljoner pund för honom. Resten är Premier League-historia.

Marouane Chamakh – Bordeaux 2008/09

En viktig del av Bordeauxs ligaguld och en spelare som hade två starka säsonger snarare än en enda. Flytten till Arsenal blev däremot startskottet för en tydlig nedgång.

Dani Güiza – Mallorca 2007/08

27 mål i La Liga och skytteligavinst – den sista spanjoren att vinna Pichichi innan Messi- och Ronaldo-eran totalt tog över. Han fick dessutom vara med och vinna EM med Spanien samma sommar.

Bubblare som också förtjänar att nämnas

One season wonder bubblare vi minns:

Amr Zaki – Wigan 2008/09
En sensationell start i Premier League med fem mål på sina sex första matcher och en ikonisk volley mot Liverpool. Sedan gick det väldigt snabbt utför.

Benjani – Portsmouth 2007/08
Nio mål och en assist under första halvan av säsongen räckte för att Manchester City skulle slå till. Han lyckades aldrig återskapa formen.

Bojan Krkić – Barcelona 2007/08
En av Europas mest hajpade tonåringar. 12 mål och sex assist för Barcelona som 17-åring, men den enorma potentialen blev aldrig till den superstjärnekarriär många förutspådde.

Marcus Stewart – Ipswich 2000/01
19 Premier League-mål och en stor anledning till att Ipswich sensationellt kvalificerade sig för UEFA-cupen. Han fick en bra karriär, men nådde aldrig samma målmässiga nivå igen.

Vad räknas egentligen som en ”one-season wonder”?

Det är värt att poängtera att begreppet är subjektivt. En spelare behöver inte vara dålig före eller efter sin monstersäsong. Det viktiga är skillnaden mellan toppnivån under den aktuella säsongen och resten av karriären.

Därför är exempel som Michu, Grafite och Kalvin Phillips så starka. Under en kort period såg de ut som spelare på absolut toppnivå – men den nivån blev aldrig deras norm.