Då var det dags att vända blad, som en relativt oklok men ack så rolig man en gång sa. Dels för min del, framför allt för min del, men snart också för betting.se:s del. Ni har nog sett hintarna, dels i texterna här på sajten men även på vår twitter. Inom kort kommer en ny, uppdaterad version av denna sajt, en version som jag redan fått titta på och en version som kommer bli ett fantastiskt lyft för vår del, men kanske ännu mer för er del, ni som varje dag besöker vår sajt.

Men nu tänkte jag hålla mig till mig själv. Detta blir ett nytt blad för mig, på flera olika plan. Jag har under de senaste månaderna lagt ut mina speltips på tennis här på sajten men framöver har jag även fått förtroendet att skriva krönikor, något jag är fruktansvärt tacksam över, och jag hoppas kunna återgälda det genom att skriva saker som ni ska finna intresse i. Det är egentligen huvudmålet. Jag hoppas innerligt att ni inte alltid, helst rätt sällan, ska hålla med mig och jag hoppas lika mycket att ni då även vädrar era tankar, kanske på min twitter, kanske via det kommentarsfält som kommer finnas på den nya sajten, eller om ni så vill, ni kommer säkert kunna nå mig på närmare sätt än så.

Det är nämligen på det viset att jag under de senaste 10 åren skrivit under pseudonym. Det gör jag nu inte längre. Jag har under dessa år byggt upp landets mest besökta sajt om tennis, vamosrafa.se. Många har stört sig in absurdum på min anonymitet, min pseudonym "Ralf". En gång fick jag till och med utmärkelsen "årets näthatare" på Aftonbladet. Anledning till det? Lite oklart. Det kan nog ha berott på att jag inte enbart skrev positiva saker om allt och alla, som nästan alla i mediasverige gör, då de alla är kompisar med varandra. Jag är inte kompis med någon, i princip. Särskilt inte i mediasverige, och inte tänker jag bli det heller. Jag tänker bränna på precis som vanligt, även om jag nu kommer göra det under mitt riktiga namn istället för pseudonymen och framför allt, jag kommer även göra det om andra sporter än tennis. Tennisen kommer fortsätta vara det jag lägger allra mest krut på. Oroa er inte. Mina speltips på den sporten kommer fortsätta finnas här på sajten och oroa er ännu mindre att jag kommer lägga ut speltips på andra idrotter. Må vara att jag har åsikter om precis allt, men min självbild är inte riktigt så grandios att jag tror att jag har kunskapen att berätta vad någon ska spela på inom andra idrotter.



"Nog om mig" kanske någon nu skulle skriva men nej, ännu inte riktigt nog om mig. Jag tänkte börja med något jag tycker krönikörer på andra ställen är alldeles på tok för urusla på. Jag tänkte börja med raka rör, korten på bordet, eller hur man nu beskriver det på absolut mest tydliga vis. Jag ska berätta var mina sympatier ligger inom olika idrotter, så vet ni, ifall ni tycker att jag någon gång råkar vinkla något åt ett särskilt håll. För lura er inte. Hur neutral en krönikor inom en sport än vill verka vara, om personen inte har några sympatier för enskilda idrottsmän eller lag, då älskar den inte idrott så mycket som den borde.

Tennis

Min idrott. Där min sajt alltså heter vamosrafa.se. Det behöver knappast sägas att Nadal är en av mina favoritspelare. Dock inte den enda, och kanske heller inte den främsta. När jag valde namnet på sajten hade jag inte en tanke på att någon överhuvudtaget skulle läsa det jag skrev, så det hade kunnat bli i princip vad som helst i namnväg. Jag gillar Nadal, jag gillar Murray, jag gillar på vissa sätt Djokovic, men jag gillar kanske inte Federer fullt så mycket som de allra flesta gör.

Fotboll

Manchester United i England för att, ja extremt oklart. Jag är väl en av alla de där plastsupportrarna för det laget som så många älskar att störa sig på. Jag öppnar inte skumpan varje gång de vinner och jag drar inte huvudet i väggen när de förlorar, men hejar på dem, det gör jag. I Sverige då? Djurgården har varit mitt lag sen barnsben, men jag vet inte, jag har egentligen ingen särskild relation till dem, men hejar på dem när jag väl tittar, dock inte mycket mer än så. Min far knuffade in mig på den banan och så blev det. Som Uppsalabo från födelsen tycker jag givetvis Sirius framgångar just nu är riktigt härliga, men någon supporter som står i Västra Sidan och gormar, det är jag inte. Dessutom, då min familj de senaste 15 åren haft sommarhus i Trelleborg, jag har lärt mig uppskatta Trelleborgs FF rejält, kanske egentligen mer än mina andra lag. De är på något vis lite som jag, tror jag. Lite halvskabbiga, folk tycker inte så mycket om dem, föredrar effektivt tjongande framför skönspel, och tycker vinster är viktigare än både publik och rubriker. Jag gillar dem. 6-0 mot Örgryte igår förresten. Nu börjar det ordna sig.

Hockey

Ja, Djurgården då. Och New York Rangers. Det senare ytterst marginellt men om jag måste välja så.

Basket

Jag är ett stort, stort basketfan och har följt Uppsala Basket, eller Sallén Basket, eller Fyrishov Gators, eller alla andra mer eller mindre löjliga namn de haft, längre än jag nästan kan minnas. Satt senast för någon vecka sen i restaurangen i deras nya arena och hejade, med lite hjälp av väl valda drycker. Följer även NBA ytterst nära, men där jag har jag inte mycket till favoritlag faktiskt. Jag älskar bara spelet och uppskattar enskilda spelare mer än andra. I min mening världens främsta idrott ur underhållningssynpunkt, basket. Synd bara att vi råkar vara så värdelösa på det här i Sverige.

Innebandy

Jag gillar inte innebandy.

Handboll

Klubbhandboll, finns det någon som bryr sig om det? Landslagshandboll, jösses. En av de sporter jag kan bli allra mest nervös av att titta på, handboll. Märkligt. Oklart varför. Heja Sverige!

Friidrott, skidor och så vidare, jag hejar givetvis på vissa av svenskarna, vissa andra av svenskarna hejar jag mindre på, precis som jag tycker det ska vara. Ni kommer nog märka vilka det gäller, så ingen oro behöver finnas där.

Dåså, då är vi väl redo att börja umgås med varandra, tycker ni inte? Om ni vill mig något så finns jag på david.thorstensson@raketech.com. Som sagt, det kommer framöver gå utmärkt att kommentera mina texter och jag finns nu också i lite mer officiell modell på twitter, @thorstenssonare kan ni snacka med mig på där. Jag kommer visserligen ha ganska mycket större möjligheter än er att uttrycka mina åsikter här, men jag vill verkligen påpeka ännu en gång att jag mycket gärna vill ha era åsikter också. Ett av mina mål har alltid varit att man ska tycka något om det jag skriver, och det målet har jag för avsikt att aldrig tumma på. Tycker man inget är det slätstruket, och slätstruket är dåligt.

Avslutningsvis behöver väl bilden en förklaring också. Det ska vara omöjligt för en människa att se sådär trött ut. Förklaringen är att jag från inställningen att aldrig någonsin skaffa barn gick med på att skaffa ett, med löfte om att det aldrig skulle bli några fler. Jag fick två, på en gång, vilket medför att jag för närvarande sällan sover. Därför kommer jag i allmänhet vara trött samt grinig, vilket förhoppningsvis kommer göra mitt skrivande extra krispigt. Grinighet är något av det viktigaste som finns för att orka engagera sig tillräckligt mycket i saker, åtminstone om man frågar mig.

Vi hörs!